Att svälta sig själv till döds

Strong is the new skinny! Stark är det nya magra! Muskler till massan! Det verkar vara det nyaste inom kroppsfixeringen!

Och lite muskler är väl bra? Men kanske ändå inte...Inte om det fortfarande gör oss till slavar under kroppsfixeringen, den fixering som årligen dödar tusentals olyckliga människor, mestadels unga flickor. Mörkertalet är dessutom stort, eftersom dödsorsaken kan vara orsaker som hänför sig till olika slag av kroppsfixering. Den mest skrämmande formen är väl att svälta sig själv till döds, anorexia nervosa. Även här ingår ju att träna kroppen tills inget annat återstår än skinn och ben.

Citerar Vårddguiden:
"Anorexia nervosa, eller anorexi, är en ätstörning som främst drabbar flickor och unga kvinnor i åldern 12–20 år. Anorexia nervosa kan börja som en oskyldig bantningsperiod där bantningen inte upphör utan övergår i självsvält. Tveka inte att söka hjälp om du har symtom på anorexia nervosa."


Vad är då orsaken till att man börjar svälta sig själv?
I många fall börjar väl svälten som en oskyldig bantning. Man kanske kollar alla dessa undersköna supermodeller och vill vara lika smal, lika vacker, lika dyrkad som de. Sedan spårar kanske bantningen ut och man kan helt enkelt inte längre sluta svälta sig.Man kan inte längre se att många av dessa undersköna modeller är inget annat än levande skelett...

  Bantning kan ju verka så oskyldigt,endast en liten justering av midjemåttet. Tyvärr kan det gå alldeles åt pipsvängen med den så oskyldiga bantningen när hjärnan påverkas av näringsbristen. För att belysa allvaret kan du kolla infogade videosnutt. Vill dock påpeka att filen kan vara rätt otäck för känsliga personer. Otäck, men förhoppningsvis öppnar den någons ögon!









Hur är det egentligen ställt med mänskligheten?? Vi lever i något som kunde vara den bästa av världar, hyllorna i mataffärerna dingnar av alla läckerheter vi bara kunde drömma om för några årtionden sedan, vi lever i bekväma hem med en massa arbetsbesparande maskiner - och ändå mår vi så dåligt att vi inte kan göra annat än svälta oss till döds? Varför???

Beror då allt på vår allt sämre självkänsla?
Att vi inte kan vara nöjda med det vi har, den bil vi har, det hem vi har och framförallt med den kropp vi har fått?
Att vi alltid måste sträva efter det vi inte har, en bättre bil, ett större hus, en vackrare partner, ett bättre jobb och framförallt ett perfektare jag???

När skall vi förstå att livet är här och nu? Att vi borde vara tacksamma över det vi fått och inte sträva efter det vi inte har - och kanske aldrig kommer att få... Att varje varelse är ett fantastiskt mästerverk, med alla skavanker och brister. Att alla kroppar, långa, korta, runda, magra är fantastiska? Hur mycket det finns att vara tacksam över - varje dag...Även om du har lite skavanker och skrapningar i lackeringen är du en varelse värd att älskas - precis sådan du är??

Mår vi så dåligt psykiskt för att vi idag har en helt annan möjlighet än tidigare att jämföra våra naturliga kroppar med alla sina begränsningar med alla dessa filmstjärnor och tv-kändisar som genomgått otaliga operationer för att justera till sina kroppar. Inser vi inte att det mesta av det vi kallar "skönhet" är en illusion, en lögn?

Vart är vi på väg???Vilka signaler ger vi våra barn? Barnen är väl de mest utsatta, de har ju inte samma livserfarenhet som vuxna, de blir mycket lättare påverkade av både reklam och sina vuxna förebilder. Leder vi våra barn i fördärvet med våra dieter, bantningspiller och viktkontroller???

Tag fram dina kritiska glasögon nästa gång du bläddrar i en veckotidning och fall inte för illusionen att en smal kropp är lika med lycka. Om du har mod, titta ännu på den sista bifogade videosnutten coh inse att lyckan står INTE att finna i en mager kropp allena. Lyckan finns inne i dig själv, i det som du tycker om att göra, i saker som får dig att må bra!

Visa dina barn att de duger som de är - med alla svagheter och brister. Ge dem av din kärlek - ovillkorligt! Påminn dig själv dagligen om saker du är bra på och gör sådant som du tycker om. Umgås med människor som får dig att må bra och låt ingen bestämma vilka fritidsintressen du borde ägna dig åt eller vilken utbildning du borde välja. Försök leva som du innerst inne önskar du skulle få leva! Njut av varje dag, lev som om varje dag vore den sista, inse att det är här och nu livet skall levas - rund eller mager kvittar!