Lyckan är av glas: Är det vi tror är verkligheten egentligen en illusion?

Minns du Demi Moore?

Den strålande skönheten med det blanka, korpsvarta håret? Hon torde fylla 50 i november detta år. Döm om min förvåning när hennes ansikte dyker upp i reklam efter reklam - utan en tillstymmelse till rynka!!!

Har då åren gått helt spårlöst förbi denna snygging???

Har hon hittat ungdomens källa???

Eller var ligger hemligheten???

Känner du igen detta ansikte? Jo, det är faktiskt illusionen av Demi Moore!!!

Och nej, hon har inte hittat ungdomens källa! Givetvis har inte heller hon undgått tidens tand. Det du ser är en illusion av verkligheten, en illusion av Demi Moore. En verklighet skapad av PhotoShop och datorer. I dagens värld skapar datorerna precis det vi vill ha, vi formar om verkligheten enligt våra egna drömmar och önskningar. Vi skapar de människor vi vill se - eller åtminstone de vi tror konsumenten vill se. Demi Moore är ett namn som säljer. Alltså utnyttjas hennes namn hänsynslöst för vinnings skull. I verkligheten har tidens tand även satt sina spår i hennes vackra ansikte, men det väljer vi bort med datorns hjälp. För vi vill inte se, vi vill inte acceptera att vi alla är dödliga, att vi alla åldras. Även Demi Moore.

Nedan en jämförelse mellan illusionen av verkligheten och den riktiga verkligheten.

I dag kan man fråga sig, vad är egentligen verkligt och vad är en illusion, skapad av skickliga dataprogram...

Vad är det för förljugen bild av världen som tutas i oss dagligen?

Kan det anses som etiskt acceptabelt att visa ett PhotoShoppat ansikte i en reklam för t.ex hudkräm? Är det inte snudd på bedrägeri, vilseledande reklam att i en reklam visa hur slät och fin hy man får av just detta preparat - och modellen finns inte ens i verkligheten. Den godtrogna konsumenten luras tro att just denna produkt bidragit till att huden fått denna skimrande vackra lyster.

Det pratas allt mer om att acceptera sin kropp, att godkänna alla sina fel och brister, att acceptera sig själv som just den du är. I nästa ögonblick matas vi med konstgjorda bilder av en underskön modell. Vad ger detta för signaler? Visar detta att vi accepterar verkligheten som den är, att vi accepterar kroppens små "skönhetsfel" och åldrandet?

http://elle.se/photoshoppad-filippa-startar-mediestorm/

Ovan länken till info om en mediestorm som startades efter att av modellen Philippa Hamilton-Palmstjerna blivit omdesignad av Ralph Lauren.

Vad ger detta reducerande hit och dit för signaler till våra barn? Lär vi dem vara nöjda med sina lår, sina öron, sina tänder? Ger vi dem en tillförlitlig bild hur en människokropp ser ut? Eller ger vi dem som livsmodell en illusion av något som endast liknar en kropp. Något som de med sin begränsade livserfarenhet jämför sig själva med. Något som de omöjligt kan leva upp till, eftersom de är i högsta grad mänskliga. Ger vi dem tillåtelse att acceptera sig själva med sina fel och brister? Eller borde vi PhotoShoppa bort varje liten pormask, finnen på hakan, osv??? En dag kanske vi kommit dithän att vi PhotoShoppar bort oss själva...

Demi Moore är en vacker kvinna. För 25 - 30 år sedan var hon en strålande ung skönhet. Idag, som 49-åring, är hon fortfarande vacker. Inte så ung som för 30 år sedan, inte alls så slät i hyn och säkert inte så fast i hullet. Men fortfarande mycket vacker. Kan det då vara så svårt att accpetera henne som den hon är? Måste vi till varje pris föryngra, förljuga, förhärliga verkligheten?

Ifall vi till varje pris måste ha en strålande ung skönhet i reklamen, världen är full av vackra 20-åringar. Varför inte då ge en ung skönhet möjlighet till pengar och berömmelse?

Varför inte acceptera att tiden har sin gång, att allting åldras, även människan...

Varför spelar vi med i detta förljugna spel? Varför lever vi i en illusion?