Kristineberg - Kristus inne i berget ???



Kristusbilden på gruvväggen



 .     

                                           Krist-ine-berg

Snubblade nyligen över en internetsida där man beskrev att på 1940-talet en Kristusfigur framträtt på en bergsvägg efter en sprängning i en gruva i - Kristineberg.  

Man kan ju också väckas av förundran när man tänker på vilket namn samhället har. Namnet kom inte till efter Kristusgestaltens upptäckt, utan var redan namnbestämt innan händelsen. Om man delar upp namnet Kristineberg blir det märkligt nog Krist-in-e-berg. Dessutom säger geologer att Kristineberg är ett urbergsområde, vilket innebär att dess berggrund och jordskorpa är den äldsta man känner till. Detta betyder att Kristusbilden måste blivit till vid jordens skapelse.

Samtidigt berättades om det som kallas för Kristinebergsprofetian. 
50 år före Kristusgestalten sprängdes fram dvs. i slutet på 1800-t eller början på 1900-t förutsades händelsen nämligen av en kvinna i Lappland. Orginalet förvaras nu i språk och folkminnesinstitutet i Uppsala. I denna profetia talar kvinnan också om Sveriges lands framtid. Låter inte speciellt lysande framtidsutsikter för våra grannar i väst...
 Läs "förutsägelsen" och vad som hittills hänt......Mystiskt, spännande, kanske rentav lite kusligt...
 
"I världens yttersta tider kommer det att uppstå många falska profeter, av vilka åtskilliga kommer att förutsäga tiden för den yttersta domen. Om du får höra sådana tala, skall du inte tro vad de säger, ty endast Gud vet om den dagen. Beviset på att vi nalkas slutet är människornas lärdom, vilken sprider sig över hela jorden. Folken kommer också att bli egenkära av sig och lita på sig själva. Kristenheten avtar och gudaktigheten försvinner. Människorna skall mena att ingen Gud har skapat jorden. Somliga kommer att tro att människorna själva åstadkommit undret. Framtidens människor kommer också att göra stora uppfinningar, ja så stora att de anse att inte ens Gud gjort sådana underverk. Den mänskliga uppfinningsförmågan kommer att dana om de människor som Gud skapat, men de människorna kommer att sakna själ. De kommer att resa i skyn på drakliknande föremål. Det blir drakliknande fräsande föremål i skyn, på jorden och under jorden. Den tiden kommer människor att jubla och säga sig vara världsalltets herrar. Men ändå är de inte nöjda. Nästa etapp blir försöket att övervinna döden. Ingen skall behöva dö utan få evigt liv. Allt detta kommer människorna att se, men de har ej längre visdomens ögon att se med. De vilja ej bättra sig från sina synder. Vedermödans plågor skall övergå alla jordens länder och folkslag, och på alla tungomål kommer att höras klagolåtar. Men i norden finns ett land med resligt folk, och folken i Nordanlanden skall skonas i det längsta från de vedermödor som redan gått ut över jorden. Ty Gud själv har rett en boning åt sin enfödde son i ett av Nordlandets skimrande berg. Berget och landet skall länge vara överskuggat av Herrens hand. Var berget och landet finns vet ännu ingen, men det skall uppenbaras i världens sista tider. Men innan den tiden kommer har folket i Nordanlanden vikit av från Guds utstakade vägar. Ännu kommer Gud att förbarma sig över människorna i Nordanlandet, därför att de är givmilda av sig. Men även det folket skall tilltaga i synd. Då kommer Gud att visa människorna sin enfödde sons bostad i det skimrande berget, den boning som han själv tillrett. Det kommer en tid att råda stor häpnad inför Kristusbilden. Men snart kommer de att glömma allt, och gudlösheten får övertaget bland folket. De kommer att ropa att det inte finns någon annan gud än kunskapens gud. Det skimrande berget kommer då att åter visa sig och bli omtalat bland människorna, därför att Guds beskyddande hand fortfarande vilar över folket som bor där. Denna gång kommer Kristusbilden att visa sig uppe på bergets topp, så att alla ska kunna se den. Åter skall människorna se och häpna över det stora undret. Gud kommer även en tid att skona Nordanlandets människor från tidens vedermödor. Så länge gudsbilden visar sig och dess boning inte krossats av människohänder. Emellertid tilltar gudlösheten. Människornas otro blir större och större. Berget med gudagestalten krossas. Gud tager då sin beskyddande hand ifrån Nordlandets folk. De vedermödor som det resliga folket så länge skonats ifrån skall komma över dem. Sjufalt och åter sjufalt värre än de plågor som hemsökt andra jordens länder och folk."

                                                           *********************


Strax innan maskinborrare Johan Olofsson skulle gå av sitt skift den 28 november 1946, 107,6 meter under jord i Kristinebergsgruvan sköt han ett sista skott. Allt verkade vara precis som vanligt när han lämnade jobbet.
Klockan fem följande morgon kom hans arbetskamrat, Albert Jönsson till brytningsrummet och skulle fortsätta med arbetet. Han möttes av en märklig syn. På bergväggen framträdde en Kristusgestalt i silverglänsande vit cerisitkvartsit inramad av mörkare kloritkvartsit. En Kristusbild som glimmade och glittrade och som var inramad i kloridkvartsit. Att det var ett naturens under var en klar sak. Jönsson gick till sina arbetskamrater som följde honom tillbaka och tittade på den ovanliga formationen.
Jönsson fortsatte med sitt arbete och varje gång han riktade sin pannlampa mot bergväggen framträdde Jesusgestalten.
Vid åttatiden kom gruvfogden, Erik Eriksson på sin inspektionsrunda. Det var frukostrast, inga arbetare var kvar i rummet, men när han som vanligt lät blicken fara över de nya borrfälten för att kontrollera att allt var i ordning, upptäckte även han fenomenet, utan att någon förvarnat honom. När han sedan fortsatte sin runda till andra brytningsrum, berättade han om bilden och efter frukost var det flera arbetare från andra orter som besökte gruvrummet.
Gruvkartör och fotograf Helmer Andersson tillkallades och formationen fotograferades.  Ryktet om Kristusbilden spred sig och många vill själva besöka platsen och se fenomenet. Det var strapatsrikt och riskabelt. Man fick åka hiss ner till 120-metersnivån och sedan klättra uppför en lodrät stege 13 meter upp. Många behövde hjälp och arbetarna blev hindrade. Man tvingades bestämma vissa ”besökstider” för att det skulle fungera.
Arbetet med gruvbrytningen måste dock fortsätta och bergrummet fylldes med grus. Bilden började även mörkna och efter ca. två månader syntes bilden inte mer.

Fotot som Helmer Andersson tog på Kristusbilden blev för många ett bestående minne av händelsen. En tidigare anställd, Holger Hedberg som drabbats av polio och inte längre kunde arbeta i gruvan, hade vid den här tiden kiosken i Kristineberg. Till honom ensam överlämnade Bolidenbolaget försäljningsrätten till kortet! Fotohandlaren Åke Burvall i Malå lät tillverka både vykort och andra förstoringar som såldes genom Hedberg, som säger sig ha sålt ca. 20 000 kort! Enbart under Lapplandsveckan såldes i början av 50-talet mer än 5 500 exemplar

I Kristineberg fanns det en livsmedelsaffär, som man en dag beslöt sig för att modernisera. Ur kylrummet plockades marmorhyllorna bort och man satte in kylskåp i stället. Hyllorna blev liggande bakom affären under lång tid. Till sist tog butiksinnehavaren rätt på dem för att använda dem som altangolv på sitt sommarställe. En dag när han höll på att pussla ihop dem på marken fick han plötsligt syn på en konstig bit. Han ropade till sin fru att hon skulle komma och titta. Vad var det de såg? Jo, en Kristusbild till! Den här var dock liten och svart, men samma figur, men eftersom de inte ville ha en massa publicitet gömde de undan den nya Kristusbilden.
Efter pensioneringen beslöt de sig för att flytta från orten och då skänkte de marmorbiten med den lilla Kristusbilden till kyrkan i Kristineberg.

. Idag finns det en ekumenisk kyrka på 90-metersnivån i Kristinebergsgruvan, endast ett par meter från den ursprungliga bilden. Den kallas ”Sankt Anna” efter gruvarbetarnas skyddshelgon och har den stora Kristusbilden som altartavla, målad direkt på väggen. Ja, vad skall man säga om detta?  Mystiskt, kusligt, bluff eller oförklarligt?? Välj själv....