Dödshjälp????

Ett aktuellt ämne idag är dödshjälp - eutanasi. 
Är du för eller emot dödshjälp?

Först bör vi kanske reda ut begreppen:

Aktiv dödshjälp = Aktiv dödshjälp innebär att man med aktiv handling avsiktligt påskyndar döden, vanligen genom höga doser morfin. Såsom aktiv dödshjälp räknas fall när en läkare ger en patient en dödlig dos. 

Passiv dödshjälp = Passiv dödshjälp innebär att livet förkortas genom att man undviker medicinska och tekniska hjälpmedel för att hålla en döende person vid liv. Beslut om detta fattas av läkare tillsammans med patienten eller dennes anhöriga. Begreppet "passiv dödshjälp" anses av många svenska läkare som missvisande. Istället kallar man det som beskrivs ovan för att avstå från livsuppehållande behandling samtidigt som man ger lindrande vård.


 


Passiv dödshjälp är mer eller mindre accepterat inom vården. Man underlåter ge "onödig" livsuppehållande vård då patienten ligger för döden. Rätt eller fel? Orsakar man härmed mindre lidande?????




 


Den verkligt svåra frågan gäller i alla fall aktiv dödshjälp...Ska en svårt sjuk människa kunna välja att få avsluta sitt liv? Ska vem som helst kunna välja? I princip kan ju var och en av oss välja, ända tills vi blir fysiskt oförmögna...

 
I allt fler länder blir dödshjälp tillåtet, medan läkarkåren i många andra länder tvekar är allmänheten i samma länder oftast för en lagändring. 


Först ut att godkänna aktiv dödshjälp var Nederländerna, där läkare på 1970-talet fick rätt att ge aktiv dödshjälp till patienter som lider outhärdligt och där ingen lindring finns att få.
År 1998 blev det tillåtet för läkare i delstaten Oregon i USA att skriva ut en dödlig dos läkemedel till patienter med mindre än sex månader kvar att leva. (Vem kan bedöma den återstående livslängden till "mindre än sex månader"?)
Under 2000-talet har även Belgien, Luxemburg och den amerikanska delstaten Washington legaliserat dödshjälp.
Ett särfall i sammanhanget utgör Schweiz. Där kan vem som helst, inte bara läkare, hjälpa en människa att begå självmord så länge hjälparen inte har någon vinning av det. Det öppnar möjligheten för människor med bisarra böjelser - så länge du inte vinner själv är det fritt fram...

Hur ser det då ut i Finland? 

Majoriteten (sju av tio) av finländarna är för dödshjälp. Bara en av tio bland 1 200 intervjuade säger nej. Dödshjälp förespråkas särskilt av unga vuxna mellan 18 och 24 år. 80 procent av dem är positiva, mot 70 procent av dem över 65.

Beror detta på tanken att beslutet ligger långt fram i tiden, det gäller inte mej,  utan " andra"? Eller beror det på ökad medmänsklighet, medlidande, etiskt tänkande? Men är det etiskt? Hur är det med tanken att alla människor är lika värda? Leder detta på sikt till ett olika människovärde?  Kan kriterierna "lider outhärdligt och ingen lindring finns att få" vid behov tänjas ut?

Det här är onekligen en farlig väg att slå in på då den riskerar att leda till att fler och fler grupper beviljas dödshjälp – inte bara svårt sjuka - utan kanske även handikappade, gamla, utvecklingshämmade, cp-skadade, personer med funktionsnedsättningar och ”livströtta”. Det kanske till och med uppstår en förväntan att vissa individer ska välja att avsluta sitt liv för att de inte anses värda att leva eller mest ställer till besvär så länge de lever. Ättestupan i modern tappning..

 

 

Vem kan avgöra värdet av ett liv? Vem kan avgöra vilket liv som är värt att leva? Är mitt liv mera värt än ditt? Är ditt liv mera värt än t.ex en förståndshandikappads liv? Vart försvann tanken att varje varelse är unik och varje liv är lika värdefullt?

Kan någon människa ta beslutet att avsluta en annan människas liv? Vem beslutar? Vem verkställer? Vem tar ansvar för att makten inte missbrukas? Vem kan avgöra när läget är hopplöst? Vem kan utesluta mirakeltillfrisknanden? Vem, vem...

Hur är det med tanken att allt som  sker har en mening? Tänk om lidandet har en för oss ofattbar mening? Tänk om det finns en plan..

Är varje liv förutbestämt? Har varje människa sin förutbestämda levnadstid? Har vi då rätt att inverka på den utmätta tiden?

Du skall icke dräpa...När övergår det som kallas dråp till icke dråp? Eller är man barmhärtighetsdräpare?

Det kan synas lätt att uttala sig så länge det rör andra. Men om det var du själv, din mamma, din bror, ditt barn som drabbades..Skulle det då vara lika lätt?

Vad tycker du??? Är du beredd att fatta beslut över liv och död? Har vi tillräckligt av den kunskap om livet som krävs för att fatta detta beslut???