21 årsdag - i himlen

Heaven couldn´t wait for you


 Idag är igen den dag på året då jag är som mest sårbar. Idag är dagen jag känner av saknaden mer än någonsin. Idag skulle Alexander fyllt 21 år!

Idag har jag levat 4 222 dagar utan min lillkille. I 4 222 dagar har jag saknat, längtat och förbannat mig själv för att jag inte kunde rädda honom. Att jag inte kunde trotsa ett helt hav. Att jag, men inte han, överlevde.

Han fick bara bli 9 år.

Livet går vidare, dag läggs till dag, år till år. På ytan ser allt ut som om livet återgått till ”det normala”. Men det har det inte. För ingenting är längre normalt, inte som innan. Det finns osynliga sår som aldrig läker. För tiden läker inte alla sår. Tiden läker dåligt såren hos en förälder som förlorat sitt barn.

Det är ett nytt liv man tvingas leva. En ny vardag man tvingas vänja sig vid.  En vardag där en älskad kille saknas. En stol, en säng är för alltid tom.

”Heaven couldn´t wait for you” sjunger Beyonce. Så var det, de i himlen kunde inte vänta på dig. De krävde dig tillbaka allt för snabbt. Allt för plötsligt, för oväntat. Jag fick inget tecken, jag fick aldrig ta farväl. Min hand känner ännu värmen av din lilla hand i min – ögonblicket innan vågen slet oss isär. Men nu är min hand tom. För alltid tom. Jag saknar dig varje dag, varje minut och varje sekund. Alltid älskad, alltid saknad.

Källa:
http://asesviktresa.blogspot.fi/2013/01/jag-saknar-dig-mamma.html