Som jag skrivit tidigare är min dotter på väg till Afrika om några veckor. För att förtjäna in pengar har hon efter många om och men lyckats skaffa sig två jobb. Det innebär att vi ses väldigt, väldigt lite dessa dagar eftersom hon jobbar både morgon och kväll. Det innebär också att vi väldigt sällan hinner äta tillsammans. Efter att jag kommer hem från jobbet hinner jag inte få maten klar innan hon rusar iväg till sitt kvällsjobb. Detta känns fruktansvärt frustrerande, eftersom vi alltid haft som vana att äta middagen tillsammans. Jag vet att i dagens värld hör vi till en stenåldersstam, för det verkar som om väldigt få familjer hinner sätta sig ner och äta tillsmmans. Vilket är synd! för middagen är den stund på dagen då man kan ge sig tid att prata med varandra, fråga hur dagen varit och dela upplevelser med varandra.
Att sitta ner och äta tillsammans är nämligen viktigare än vad man kan tro. Det sätter i gång processer i kroppen och utlöser viktiga gladhormoner.
Maria Lennernäs, professor i beteendeinriktad mat- och måltidskunskap säger,– Det parasympatiska nervsystemet förser vår kropp med det läkande hormonet oxytocin när vi äter. Oxytocin kallas ibland i folkmun hör-ihop-hormon och är samma hormon som utsöndras när vi rör vid någon eller ammar.
När vi äter påverkas dessutom hormonerna dopamin och serotonin. Dopamin gör oss vakna och kreativa och ökar vår förmåga att känna glädje. Serotonin påverkar våra känslor och bland annat förmågan att känna hunger och livslust.
Att äta i lugn och ro, med medveten närvaro och tillsammans är alltså viktigare än vad vi tror, för såväl känslor som viktkontroll.
Hur tänker du? Hinner ni i er familj äta tillsammans?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar