Loppis som hobby - bra för miljö och plånbok

Efter att finlandssvenska tidningen Kuriren intervjuat mig on tsunamin 2004 fick jag till min stora förtjusning erbjudandet att fungera som en av deras skribenter. Nedan min första artikel som publicerades i Kuriren 2/2017.

LOPPTORG SOM HOBBY – BRA FÖR BÅDE MILJÖ OCH PLÅNBOK

Att konsumera har blivit en del av vår livsstil. Den ökande konsumtionen har dock ett dyrt pris, nämligen klimatpåverkan. Om alla i världen levde som vi i Finland gör skulle det behövas drygt fyra jordklot för att producera det vi förbrukar. Vem som helst kan förstå att det inte är hållbart i längden. Till exempel går det åt 2 700 liter vatten för att producera den bomull som går åt till en t-skjorta. Vatten, som en stor del av jordens befolkning lider brist på.

Men det finns ett sätt att shoppa med bättre samvete, nämligen att handla secondhand eller på lopptorg. Det positiva är att det blivit allt populärare, nästan en folkrörelse, att handla second hand. För många är en loppisrunda ett riktigt veckoslutsnöje. Genom att köpa begagnat bidrar du till minskad miljöbelastning, ett minskat sopberg och dessutom sparar du pengar. Kom bara ihåg att också själv på samma sätt rensa ut dina överlopps saker. Axxell och Emmaus i secondhandsamarbete

Jag gör ett besök i det välkända lopptorget Emmaus i Ekenäs. Här säljs förutom secondhandvaror även rättvise- och ekologiska produkter. Lopptorget eftersträvar inte ekonomisk vinst, utan överskottet används till olika biståndsprojekt runt om i världen.

Stina Boström-Vazquez är sedan många år en trogen kund i Emmaus. Till vardags arbetar hon som lärare vid Axxell Utbildning Ab och hon berättar att även skolan aktivt arbetar för att sprida miljömedvetenheten bland de studerande.

- I skolan har vi bl.a. årligen ett stort lopptorg som merkonomstuderande själva organiserar, berättar Stina. I den dagliga undervisningen ingår mycket ekologiskt tänkande och vi samarbetar också med Emmaus i ett projekt som kallas ”Display”. I och med detta projekt får de studerande komponera Emmaus skyltfönster och dekorera bord med varor utgående från de varor som finns på lopptorget, vilket gynnar det kreativa tänkandet. Dessutom får de studerande via projektet med egna ögon uppleva vilka fynd man kan göra på ett lopptorg.

Vår slit-och-släng mentalitet blev något av en chock

Stina berättar att grunden till hennes miljömedvetenhet lades redan i barndomen. Som vuxen kom hon att bo åtta år i Argentina och upplevde där lokalbefolkningens fattigdom på nära håll. Efter att hon flyttat tillbaka till Finland upplevde hon något av en kulturchock i och med att hon med nya ögon såg på vårt enorma slöseri. Bland annat upplevde hon själv hur en grannlägenhet tömdes på kläder och möbler, vilka bars raka vägen till soporna.

- Efter flytten tillbaka till Ekenäs skaffade familjen det nödvändigaste från Emmaus och andra loppisar, berättar Stina. För övrigt har det stora utbudet av billiga varor på olika lopptorg hjälpt vår tvåbarnsfamilj att hålla ekonomin flytande.

Boksamlarens paradis

-Av ortens lopptorg är Emmaus min favorit eftersom jag gillar då allt är sorterat efter produktslag. Det är redigare och så mycket lättare att hitta det man söker. Jag köper bland annat gamla brädspel som jag genom att använda fantasi kan använda i undervisningen. Dessutom är jag oerhört intresserad av gamla böcker. Jag köper främst böcker som härrör sig till mitt arbete, men många gånger hittar jag också böcker jag aldrig annars skulle kunna köpa. Det kan vara fråga om inspirerande böcker om t.ex. levnadsvisdom, berättar Stina. Och i Emmaus finns en hel vägg full med gamla böcker. Faktum är att 15% av lopptorgets intäkter kommer från bokförsäljningen.

Stina berättar också att vänner från Sydamerika regelbundet besöker familjen och därför passar hon på att lagra loppisfynd . Det gäller att passa på då det dyker upp något lämpligt så vännerna har möjlighet få en resväska med kläder då de lämnar Finland. Många gånger är det fråga om dyra och helt nya märkeskläder.

Bruk av gamla pälsar ekologisk välgärning?

En speciell sak som Stina vill ta upp är användningen av gamla pälsar. Det finns enligt henne inget som värmer lika bra som en äkta päls. I nuläget köper nästan ingen päls, bland annat eftersom det anses fel att klä sig i skinn. Därför slutar många gånger en fullt användbar päls sina dagar på soptippen. Enligt Stina är detta varken ekologiskt eller moraliskt försvarbart. Djuren har redan gett sitt liv till pälsnäringen och det hjälper inte dem om vi slänger bort skinnet. Tvärtom, genom att använda pälsen så länge som möjligt visar vi respekt för djuret och det har inte dött förgäves. Pälsarna kunde enligt henne förses med tillverkningsårtal för att undvika inköp av nyproducerade pälsar. Här önskar Stina att djurrättsaktivisterna skulle göra en omvärdering av sitt sätt att tänka.

Vår förhoppning är att skolan via undervisningen sakta får till stånd en förändring i attityderna.

Raaseporin Suurkirppis är Ullas favorit

Sedan styr jag kosan mot grannstaden Karis. I en gammal fabrikslokal på 1300 m2 ligger Raaseporin Suurkirppis. Här är verksamhetsprincipen den att försäljaren får hyra ett bord för en viss tid. Till försäljning finns såväl möbler som husgeråd och kläder. Intill utgången finns ett litet café där man kan dricka en kopp kaffe medan man vilar fötterna efter vandringen bland försäljningsbåsen.

Under min vandring träffar jag Ulla Wilén som roar sig med att kontrollera utbudet av barnkläder.

- Egentligen är jag ute efter vinterhalare till mitt barnbarn. Hittills har jag inte hittat halare i rätt storlek, men jag har hittat några blomkrukor och en kastrull, säger Ulla. Hon medger att risken är stor att man kommer hem med saker man kanske inte egentligen behöver, eftersom allt är så billigt.

Ulla berättar att det blivit något av en vana att besöka lopptorget då hon passerar lopptorget efter att ha besökt dottern, som bor i Ekenäs. 

-I mitt tycke är det ett av de bästa lopptorgen i regionen, eftersom det finns stort utbud på olika saker. Dessutom har de gott kaffe, tillägger hon.

Klädhjälp till Rumänien

Slutligen besöker jag Missionstorget, Missionsföreningens populära lopptorg vid Kanaltorget, ett stenkast från Karis centrum. Kön ringlar lång utanför ingången en kort stund innan loppiset öppnar sina dörrar. Alla vill vara först på plats för att få tag på de bästa varorna.  Lopptorget har i över 20 år fått sina varor som donationer från privatpersoner. Här finns något för envar, en hel vägg fylld med husgeråd, rader av rena och snygga kläder, en annan vägg fylld med skor, ett digert bibliotek och ett helt rum fyllt med spel, leksaker och barnkläder. Priserna är mycket låga för att man snabbt skall kunna sälja ut det som kommer in, eftersom det snabbt behövs rum för nya varor.

Verksamheten sker på frivillig basis och intäkterna från försäljningen går bl.a. till missionsarbete och arbete bland gatubarn i S:t Petersburg. Dagens slit-och-släng mentalitet innebär att lopptorget får så stora mängder kläder och skor att det är omöjligt sälja i samma takt som varor kommer in. Det dilemmat har lopptorget löst genom samarbete med Direkthjälp r.f. som levererar kläder och förnödenheter till fattiga och behövande i Rumänien. Kläder som inte kan användas eller skickas bort klipps till trasor som säljs bl.a. till ortens verkstäder.

Frivilligarbete veckans höjdpunkt

Klipparbetet engagerar en liten grupp äldre damer, som i ett personalrum sitter och klipper trasor av kasserade t-skjortor.
-Det är en av veckans höjdpunkter att få träffas över en kopp kaffe och under småprat klippa trasor av det som under veckan kasserats, säger en dam med ett leende. Hon tillägger att förutom att man får ta del av en stunds samvaro känns det också bra att med sin lilla arbetsinsats få bidra till både ett minskat sopberg och samtidigt indirekt hjälpa en medmänniska.

De andra nickar instämmande och det hemtrevliga klirret av kaffekoppar och småprat följer mig när jag tackar för mig och går ut till den väntande bilen. Jag kommer med all säkerhet att igen besöka loppiset med förhoppningen om att en dag göra ett riktigt superfynd bland det rikliga utbudet loppisgrejer.

Text och fotografier: Carola Gustafsson