Min artikel i Kuriren 4/2017
Ekobyn Solbacka i Ingå är som en liten by där alla känner varandra. I den växande byn bor för närvarande Charlie Jespergaard och hans sambo Petra Blomqvist, deras son och tre andra familjer. I det gemensamma kollektivet där gemenskapen, stödet och tryggheten är viktig, sköter var och en sig själv och har sitt eget privatliv. Charlie bygger hus av naturmaterial och Petra försörjer familjen med bland annat holistisk massage.
De senaste åren har tanken på ett mera naturenligt boende och byggande blivit allt vanligare. Redan för flera år sedan planerade Jukka Ahonala ett ekologiskt bostadsområde på sin gård i Svarfvars, mellan Karis och Svartå. Idén var att skapa nya arbetstillfällen och bättre ekonomi på landsbygden. Ahonala drömde om förädling av ekologiska produkter, till och med för den utländska marknaden.
Staden Raseborgs tekniska direktör hade i princip godkänt planerna, men tyvärr stötte
bygget på motstånd från Nylands förbund. Förbundet önskade att motsvarande projekt skulle planeras i redan befintliga byar där de kunde hjälpa till att hålla kvar nuvarande service på landsbygden.
Enligt förbundet är det problematiskt att planera en ekoby på ett område som inte är ämnat för tät bebyggelse, eftersom man inte vet vilka följder det skulle ha för regionen. Följden var att Ahonalas projekt därför blev lagt på is.
Ekobyn Solbacka
Det som inte gick vägen i Raseborg har däremot lyckats i Fagervik, Ingå, där Charlie Jespergaard byggt sitt hus enligt naturenliga metoder. Där bor han och Petra Blomqvist, deras 14-åriga son och katten Idar i ett kollektiv i skogen. Därtill bygger de efterhand ut en ekoby, Solbacka.
Charlie kommer ursprungligen från Danmark och han flyttade till Finland för cirka fjorton år sedan.
– Till en början bodde vi i Billnäs, men hela tiden sökte vi efter en lämplig tomt att bygga hus på. Att hitta den perfekta tomten visade sig inte riktigt så enkelt. Det tog nästan nio år innan vi hittade vår tomt, säger Charlie.
Han berättar att han och Petra var överens om att de ville bo avskilt, men ändå med folk omkring sig. Även grannarna skulle vara intresserade av ekologiskt boende och gemenskap. Slutligen hittade de den soliga och vackra tomten Solbacka i Fagervik.
– Det var nästan för bra för att vara sant. Tomten hade ett perfekt söderläge, den låg avsides i en glänta omgiven av skog. Vi var helt säkra på att många skulle vara intresserade av tomten, men intresset visade sig vara svagt. Ett äldre hus fanns redan på tomten, men det var i rätt dåligt skick, vilket eventuellt avskräckte intresserade köpare. För oss var det viktigaste att det fanns outnyttjad byggnadsrätt, säger Charlie.
Charlie bygger naturenligt
Charlie är självlärd när det gäller byggande. Han renoverar och bygger ekologiskt eller naturenligt. Tillsammans med en likasinnad man har han startat ett företag som använder endast naturmaterial i sina byggen.
Vid grundandet av företaget tänkte de att de omöjligt kan vara de enda som är trötta på dagens trend att bygga elementhus med plast och miljöfarliga material. Det visade sig vara rätt slutsats, för med tiden har allt fler människor tagit kontakt med företaget.
– Vi gör egentligen ingen större marknadsföring av företaget, eftersom vi via kontakter fått de arbeten vi behöver. Jag är också väldigt glad att Ingå kommun visat sig vara öppen för samarbete. Förra hösten ingick vi nämligen ett markanvändningsavtal med kommunen om ett framtida bostadsområde i centrum.
I planeringen skall man beakta välmående i så hög utsträckning som möjligt.
– För tillfället bygger vi nästan enbart nya hus och man märker att intresset för naturenligt byggande hela tiden ökar, säger Charlie.
– Under sommaren blir det betydligt livligare här. Då bor här ofta omkring trettio personer. De tältar eller bor i någon av våra jurtor (ett slags tält), berättar Petra.
Hon berättar att det kommer folk från hela världen för att arbeta som volantärer och vara delaktiga i livet i ekobyn. För folk från utlandet är det exotiskt att vistas i naturen, gå
i våra skogar och plocka bär.
De får information om ekobyn via ett eget socialt nätverk.
– För tillfället har vi så många utländska besökare som kommer år efter år att vi inte kan ta emot fler, säger Petra.
Nytt hus med gammalt utseende och paviljong
Charlie började bygga det hus de nu bor i för fem år sedan, ett till synes gammalt och väder-
bitet stockhus. Faktum är att huset är nytillverkat med gammalt utseende, för Charlie har medvetet valt att inte måla eller täcka in ytterväggarna med brädfodring. Väder och vind har därför gett väggarna en silvergrå färg.
Uppe på takåsen höjer sig ett utsirat drakhuvud. Det ger vid handen att det finns ett
gediget kunnande bakom utförandet. Förklaringen är att Charlie egentligen är träsnidare till yrket.
– Det är en konst i sig att bygga nytt så det ser ut som gammalt. Väggarna består av stockväggar enligt gammal modell. Stocken är till största delen trädfällen, det vill säga träd som fallit i höststormarna. Mellan stockarna har lin använts som isolering, berättar Charlie.
– Huset är nytt, men taket är ursprungligen tillvarataget från en kyrka i Österbotten, infogar Petra.
Intill huset kan man skymta flera andra hus och ytterligare fler hus är under planering. För tillfället bor fyra familjer i ekobyn.
– Under åren som jag bott i olika kollektiv har jag lärt mig att man inte mår bra om man
inte får ha sitt eget privata område där man kan dra sig tillbaka, säger Charlie.
Solbacka fungerar därför som en egen liten by där alla känner varandra, men ingen får bli störd av de andras närvaro. Gemenskapen är dock väldigt viktig och medför både stöd och trygghet för de boende.
Intill familjen Jespergaards bostadshus reser sig stommen till en imponerande byggnad, en rund paviljong. Byggnaden, som kallas The Dragon Temple, är ett drömbygge där Charlie låter all sin kunskap om stockbygge och träsnideri komma till sin rätt.
Pelarna, som bär upp paviljongen är stockar från omgivande skog och de är vackert utsirade med ansikten och figurer likt gammaldags totempålar.
I framtiden kommer paviljongen även vintertid att bli en gemensam samlingsplats för ekobyns invånare. Redan förra sommaren hölls midsommardans i paviljongen och liknande evenemang kommer att ordnas i framtiden.
– Bygget framskrider i sin egen takt, det får ta den tid det tar. Eftersom vi inte har tagit bostadslån bygger vi med material vi kan ta till vara från
naturen, berättar Charlie.
Kanske Finlands enda halmbastu?
Då man använder naturenliga material i husbygge är halm och lera ofta aktuella. I Solbacka finns också en bastu av halm, troligtvis Finlands enda halmbastu.
– Halm är ett förträffligt material. Det håller värmen, men låter ändå byggnaden andas. Orsaken till att halmen inte antänds i bastuhettan är att all luft är utpressad och dessutom är halmväggarna beklädda med lera, säger Charlie.
Lerväggarna har i fem års tid stått emot vädrets makter och fortfarande är de hårda som
cement. Ändamålet med bygget är i alla fall huvudsakligen att visa att man kan bygga väldigt billigt. Halm kostar i princip ingenting, leran kommer från åkern intill och taket är uppfört av gamla bräder med en gammal korkmatta som fuktspärr, visar Charlie.
Charlie berättar att i sitt företag använder han väldigt ofta lera som väggbeklädnad vid renovering av gamla byggnader.
– Lera kan bland annat användas för att täcka in väggar angripna av mögel. Det har
visat sig att leran isolerar de skadliga partiklarna och förbättrar inomhusluften avsevärt, säger Charlie.
Charlie bygger medan Petra jobbar
Medan Charlie bygger vidare reser Petra allt oftare utomlands, främst till Sverige och Norge. Där ger hon olika behandlingar i bland annat holistisk massage, en massage där man beaktar hela människan och lyssnar till vad kroppen verkligen behöver.
– Vi har svängt på arbetsfördelningen. Jag stannar hemma, bygger och sköter hemmet medan Petra försörjer familjen. Det fungerar perfekt i nuläget, säger Charlie med ett leende.
I sitt jobb märker Petra hur stressad dagens människa är. Alla rusar på i ekorrhjulet och hinner varken tänka eller känna. I det långa loppet leder det till ökad stress och ökat illamående.
– På ett sätt är det bra att man rusar runt i ekorrhjulet. Då vet man hur det är och kan kanske fundera på ett alternativt leverne. Genom att leva enkelt och naturnära kan man ändå leva utan att förtjäna mycket pengar. I stället få man lugn i själen, vilket är mycket mera värt.
– Det finns inget som kan mäta sig med friheten att få leva nära skog och mark, avslutar Charlie innan han går med familjen för att ta ett vinterbad i den intilliggande sjön.
Text och foto: Carola Gustafsson
Bladen som sitter runt om blomkålshuvudet är precis lika ätbara som själva blomkålen och många slänger dessa i onödan. 
Både blommor, blad, skott och de små knorvlarna på sockärertor går att äta. Passa dock på innan de blivit för stora och träiga och istället är fina och mjälla. Det är dessa man kan köpa som så kallade ärtskott.
Rödbetsblast påminner mycket om mangold både i smak och utseende. Fräs rödbetsblasten i en stekpanna med lite vitlök och smör, gärna med en skvätt äppelcidervinäger, så blir det en god sallad. Rödbetsblad är också fint i paj eller gratäng, såväl som en lasagne eller pastasås. Även pesto eller en rödbetsblastsoppa är goda saker att testa. 
Morotsblast är en dekorativ blast med sina flikiga blad och smakrika innehåll. 
Det det gröna på purjolöken går också att äta. När purjolök får ligga i kylen blir de gröna ofta trött och sladdrigt, av den orsaken bör man ta av den gröna delen genast när purjon är nyköpt eller nyskördad.
